För tolv år sedan kom Det är ingen ordning på mina papper, en samling kortprosa, en så kallad klippbok. Texter om livet och litteraturen, resor och hemorter. Att det redan har gått tolv år är besynnerligt, men så är det. Tolv år. Människor som föddes då vet redan allt de någonsin kommer att veta. Visdomsmässigt blir ingen äldre än tolv år. Gamla människor brukar säga att de inte känner igen sig i spegeln. Det säger inte jag. Äntligen börjar spegelbilden hinna ikapp och det är bra. Det betyder inte att jag är sams med mig själv eller vän med min spegelbild. Vi vet var vi har varann, det är allt.
Det är fortfarande ingen ordning på mina papper. Det är som med livet, obetydlig utveckling och risig prognos men enormt intressant under tiden. Det enda jag inte visste när jag var tolv år var att det skulle bli så intressant. Att motgång är lika intressant som medgång, att det bästa hos människan är ärren. Och att detta inte är sanningen för att sanningen inte finns. Men att påståenden om den är oerhört intressanta. Det bästa hos människan är oordningen. Säger vi.

Bodil Malmsten Bodil Malmsten är en av våra mest folkkära författare, som med en underfundig lätthet och ett personligt tilltal behandlar de stora frågorna.