Barndom, åldrande, sexualitet, sorg och skrivande i Austers Vinterdagbok

Under sitt sextiotredje år möter författaren Paul Auster plötsligt sitt eget åldrande. Han bestämmer sig för att börja skriva dagbok. Där följer han livet genom kroppens många förändringar: barndomen och upptäckten av sex, den nära relationen till mamman, tonårens svettiga basebollmatcher, lusten till skrivandet och sorgen efter pappans död. Han minns kärleken till sin första fru och son, och återupplever den bilolycka som nästan kostade hans nuvarande fru och dotter livet. När mamman dör blir han till sist tvungen att ta itu med sin egen dödsångest, panikattackerna som tar över både kropp och hjärna.

I Vinterdagbok skriver Paul Auster om åldrandet och kroppen, var den har varit och vad den har varit med om.

"En jagets personliga symfoni, en sång om kroppens alla årstider."
Vanity Fair