Mats Strandberg skriver med karaktärer i fokus

Mats Strandberg debuterade 2006 med Jaktsäsong, som följdes av Bekantas bekanta året därpå. Två böcker som båda utspelade sig i Stockholms innerstad, bland unga, trendiga människor. De fick genomgående fin kritik och beskrevs av en kritiker som ”chic-lit när den är som bäst – underhållande, rolig, varm och lite crazy”. Med Halva liv valde Mats Strandberg att gå åt ett annat håll.



– Jag kände mig faktiskt lite trött på att skriva om Stockholms uteliv. Jag ville bort från den miljön. Dessutom tyckte jag att det var dags att använda mig av de erfarenheter som varit omvälvande i mitt eget liv.



Mats Strandberg föddes i Fagersta, men flyttade till Stockholm i mitten av tonåren. Karriären som journalist tog fart tidigt, och han jobbade bland annat på TV4, ZTV och tidningen QX. Men efter en tid av väldigt hårt arbete och tuffa arbetsförhållanden blev han sjukskriven för utmattningssyndrom.



– Jag befann mig i en ohållbar situation. Om jag stannat kvar på jobbet i samma tempo hade jag blivit zombifierad till slut, säger han och ler snett.

Sjukdomstiden lärde honom mycket, och blev startskottet för en ny karriär.


– Utan sjukskrivningen så hade jag aldrig kommit igång med att skriva böcker.


Nästan manisk under skrivperioden
När Mats skriver manus inleder han med en karaktär, som sedan historien byggs upp kring. Den här gången kom Jessica till honom först. Han föreställde sig en person som var konstant rädd och orolig, men som sedan förändras och tvingas omvärdera sig själv.

– Jag ville gå in på djupet i en personlighet, och utsätta någon för samma saker som jag själv varit med om, säger han. Eftersom min sjukdomsperiod påverkat mig så mycket så kändes det fel att inte använda den i mitt skrivande. Arbetet med en ny bok går fort i början.

– Jag skriver ur mig ett råmanus på fyra, fem veckor, säger Mats. Då sitter jag hemma, på olika caféer eller i hotellobbyer – med ett konstant sorl i bakgrunden. Det passar mig.

Mats skriver under fyra, fem timmar per dag, och beskriver sig själv som ”besatt, nästan lite manisk” under skrivperioden.

– Jag bara måste få ur mig texten!


Han hade klart för sig tidigt hur Jessica skulle utvecklas psykologiskt, men inte riktigt hur hon skulle hamna där. Hon utvecklades efter hand. Jessicas resa fick honom att återuppleva tiden då han själv mådde dåligt. Han kallar det sin egen version av ”method acting”, då han går tillbaka in i känslominnen. En process sätts igång.

– Jag läste mina gamla dagböcker, och började minnas små detaljer som jag trodde att jag hade förträngt – hur jag till exempel inte kunde åka tunnelbana när jag mådde som sämst.


Bygger på en sann historia
När historien om Jessica var färdigskriven ville han släppa in berättelsen om farmodern, som bygger på en sann livshistoria. Ett syskonpar, vänner till Mats, fick efter deras mormors död reda på sanningen om deras morföräldrars relation.

– Jag träffade henne innan hon dog, en vanlig liten tant. Aldrig hade man kunnat ana vilket liv hon hade levt. Jag blev så oerhört gripen av detta.



Mats frågade sina vänner om lov, men var ändå nervös för vad familjen skulle säga då de läste boken. Till releasefesten för boken kom en av systrarna. Med sig hade hon en slips som tillhört mannen som var Billys förlaga, och till detta ett kort från den övriga familjen.

– Där stod att de trodde att han skulle ha uppskattat boken om han varit i livet. Det var den finaste present jag kunde få!



I researcharbetet intervjuade Mats äldre bekanta som levde i den homosexuella världen under 1950-talet. Bilden av ett annat Stockholm, med helt andra förutsättningar, målades upp. En stad där de homosexuella levde i lönndom, använde sig av hemliga koder för att ge sig tillkänna inför varandra och möttes på hemliga platser.

– På 1950-talet kämpade man med att allt skulle vara perfekt och fläckfritt, utåt sett. Det är fascinerande att föreställa sig hur mycket som doldes där under.Jag ville gräva i en annan del av folkhemmet än den vi är vana att se.


Boken ger en stark, autentisk bild av Stockholm. Till sin hjälp tog Mats litteratur av olika slag, bland annat fotoböcker, från tidsperioden. Han letade också fram ”sin inre tant”, vilket inte var så svårt:

– Jag gillar ju spetsgardiner, att äta bridgeblandning och lösa korsord.



Halva liv fick fina recensioner när den kom ut i september 2009, och blev utsedd till Årets bok 2009 av tidningen QX:s läsare. Men det roligaste av allt tycker Mats har varit alla läsarreaktioner. Han har fått mängder av brev från människor runt om i landet som tackat för Halva liv, och som sedan delat med sig av sina egna familjehistorier.

– Ju mer jag har pratat om min bok, desto mer har jag förstått att nästan alla familjer besitter hemligheter av olika slag, säger Mats.


Mer om Mats Strandberg

Ålder: 34 år

Bor: Stockholm

Intressen: Skriva, läsa. Älskar att plöja DVD-boxar. ”Jag kollar alltid kommentarsspåren om det är manusförfattarna som berättar. Det är faktiskt ett fantastiskt sätt att lära sig dramaturgi. Som att få privata föreläsningar av sina idoler.”

Favoritserier: Six Feet Under, Buffy the Vampire Slayer, The Sopranos, Mad Men och Battlestar Galactica.

Favoriförfattare: Curtis Sittenfeld, Cormac McCarthy, Richard Yates, Chuck Palahniuk, Armistead Maupin, Jeffrey Eugenides och tidiga Stephen King.

Boktips: ”Curtis Sittenfelds pocketaktuella Presidentens hustru, som mer eller mindre öppet handlar om Laura Bush, gift med George W. Det är en fantastisk kärlekshistoria, ett fulländat porträtt av en fascinerande kvinna och ett stycke nutidshistoria med en oväntad vinkel”.

Kuriosa: Skrev ett bokmanus redan som 17-åring, inspirerad av Virginia Andrews och Donna Tartt, om ”knark, incest och balettdansöser”. Fick ett personligt utlåtande från Albert Bonniers Förlag. (”Tur att det inte gavs ut” kommenterar Mats historien idag, tre böcker och sjutton år senare).