När Maria Svelands och Katarina Wennstams antologi Happy Happy utkom i höstas gick debatten varm och boken fick enorm medial uppmärksamhet. Är det verkligen ok att vara lyckligt skild? Självklart om du frågar Maria och Katarina. Nu finns boken i pocket och vi passade på att ställa några frågor till Maria om skilsmässor och debatten som varit.
Happy Happy finns nu i pocket, berätta om boken!
Det är en antologi där tio kvinnor skriver om sina egna upplevelser av att gå igenom en separation.
Hur fick ni idén till att göra en antologi om lyckliga skilsmässor?
Därför att vi tyckte att berättelser om skilsmässor hitintills dominerats av smärta, sorg, skuld, tragik och svärta. Vi saknade nyanser i all svärta som omgärdade skilsmässa. Vi saknade berättelser som också kunde verka stöttande och hoppfulla, som förutom smärtan och sorgen även skildrade den glädje och stolthet som man kan känna vid en skilsmässa. Det var väldigt tydligt att det fortfarande finns en skarp uppdelning där äktenskap är lyckan medan skilsmässan per definition betraktats som ett misslyckande. Vi ville helt enkelt göra en bok för att stötta alla de som gått igenom eller är på väg att gå igenom en skilsmässa. Men boken får även gärna fungera som inspiration till alla de som befinner sig i en relation också…
Varför är er bok viktigt?
Därför att skilsmässa fortfarande är så skam- och skuldbelagt och det vill vi förändra. Istället hoppas vi att vi kan sluta betrakta skilsmässa som ett misslyckande och istället se det som en utveckling av livet som kan vara väldigt bra för alla inblandade –förutsatt att de vuxna kan samarbeta och behandla varandra med respekt. Ingenting är svart vitt, inte ens en skilsmässa och det är väldigt förenklat att bara framhålla de svarta bilderna. Vi ville med våran bok och de här kvinnornas berättelser visa att glädjen kan samexistera med sorgen och smärtan. Både sorg och glädje får finnas, ingen känsla borde vara förbjuden eller tabu…
Kan du berätta något om dina erfarenheter kring skilsmässa?
Tja, det är väl det som jag skriver om i min text. Om omgivningens reaktioner tex, hur det blev tydligt att min glädje och stolthet över min skilsmässa inte riktigt ville tas emot av en del av omgivningen. Så länge jag visade ledsenhet och oro så följde jag normen för hur man förväntas bete sig i en skilsmässa, men så fort jag försökte prata om glädjen jag också kände mitt i allt, så blev en del provocerade och ville inte lyssna längre. Kanske för att det väckte en förträngd längtan hos dem själva?
Vad säger läsarna? Vad har ni fått för respons på boken?
Helt otroliga, underbara brev, mail och telefonsamtal från både kvinnor och män som tacka just för att de känt igen sig i flera av texternas beskrivning av skuldbeläggandet och skammen, det pålagda misslyckandet som de liksom vi, värjt sig emot. Responsen tycker jag visar på att det saknats en sån här bok i det andra utbudet av böcker om skilsmässa.
Varför har ni valt att enbart fokusera på kvinnors lyckliga skilsmässor, finns det inga lyckligt skilda män?
Jo absolut, men i den här boken valde vi av olika skäl kvinnor. Men det vore jättespännande att läsa liknande berättelser av män. Överhuvudtaget finns det ju tusen olika perspektiv man kan anlägga på skilsmässa, tex hur det är att vara 60+ och skilja sig, eller hur det är att vara frireligiös och skilja sig osv osv. Vi välkomnar alla som sitter och trycker på en ny idé till en antologi att förverkliga den idén!
Boken har fått enorm medial uppmärksamhet och debatten har gått het. Kan du berätta lite om debatten som varit?
Den har varit både sorglig och intressant och om man ska försöka sammanfatta den så visar den väl 1. Att vi hade rätt i vår tes om att det fortfarande finns en massa tabu och tystnad kring skilsmässor, vilket är märkligt med tanke på att så pass många ändå skiljer sig varje år. 2. Sorglig pga det vulgära, reaktionära tonläget som präglat en del av debatten. Där vi har blivit anklagade för att vara egoistiska kvinnor som skiter i våra barn och bara skiljer oss som något slags livsstilsprojekt. Där kan man se en röd och trist tråd ända tillbaka till rösträttskvinnorna som runt 20-talet stred för kvinnors rösträtt; de blev också anklagade just för att vara dåliga egoistiska mammor som struntade i sina barn. Man förlöjligade dem genom att tex rita karikatyrteckningar på gråtande barn som ropade på mamma medan hon stod på barrikaderna och stred för rösträtten. Debatten sa mycket om tidsandan men det är uppenbart fortfarande provocerande när kvinnor pratar om en längtan som inte inkluderar man och barn…
Varför väcker lyckliga skilsmässor så mycket känslor, tror du?
Därför att skilsmässa är ett normkritiskt projekt som går mot den rådande bilden av äktenskapet Särskilt om man som vi, utmanar äktenskapet och påstår att du faktiskt kan bli glad (gladare!) efter en skilsmässa. Vi lever i en väldigt reaktionär tid där kalla högervindar blåser över hela Europa och det pågår en global backlash mot kvinnor där man på olika sätt försöker mota tillbaka kvinnor till spisen och hemmet. Alltifrån att vilja återta kontrollen över kvinnors reproduktion till att betona vikten av en härlig, helig kärnfamilj. Dessutom är det ju så att väldigt många har erfarenhet av såriga skilsmässor sedan barndomen eller som vuxna, och om det fått förbli obearbetat så kan en sån här bok klampa rätt in i den sörjan och skapa oreda…
Var är du aktuell härnäst?
Med en roman som kommer någon gång nästa år samt ytterligare ett hemligt bokprojekt som just nu är i sin linda.
|
