När Axolotl Roadkill utkom i Tyskland 2010 väcktes debatten om upphovsrätt, plagiat och äkthet till liv. Författaren Helen Hegemann hade nämligen kopierat hela passager i boken från en anonym technobloggare.
Debatten kring Helene Hegemanns debutroman Axolotl Roadkill har gått varm. När den kom ut i Tyskland 2010 blev den 17-åriga författaren Helene Hegemann hyllad av kritikerna, toppade försäljningslistorna och nominerades till det prestigefyllda priset Leipzig Book Fair i kategorin bästa skönlitterära roman. Men kort efter att boken släppts anklagades Helene Hegemann för plagiat.
Axolotl Roadkill handlar om sextonåriga Mifti som vägrar att bli vuxen. Sedan sin mammas död bor hon hos sina halvsyskon och lever ett destruktivt liv fyllt av sex och droger i Berlin. I stället för att gå i skolan och umgås med jämnåriga, tar hon avstånd från alla konventioner och gör revolt mot ett samhälle som i sin jakt på status och materialism helt tappat förmågan att ta ansvar för den yngre generationen. I mångas ögon är Mifti ett problembarn - intelligent men missanpassad - vars liv håller på att gå rejält utför, men själv menar hon att "ett hemskt liv är en gudagåva" och har ständigt argument för allt hon gör.
Samtidigt som Helene Hegemann hyllades som ett underbarn av kultureliten dök det upp blogginlägg som hävdade att Hegemann snott stora delar i sin bok från den anonyme bloggaren Airens undergroundroman Strobo. De menade att hela sidor och dialoger helt enkelt hade plockats ut från Strobo och kopierats in i Axoltl Roadkilll.
Helene Hegemann själv tog kritiken med ro och menade att "Det finns ingen originalitet, det finns bara äkthet" .
|
