Tomas Bannerhed är debutanten som med sin hyllade roman Korparna satt country noir på kartan. Priserna och lovorden fullkomligt regnar över honom och förutom Augustpriset för bästa skönlitterära bok har han tilldelats Stora Läsarpriset av bokcirklar.se, Borås Tidnings debutantpris, fått Vuxenskolans författarpris 2011 och är nominerad till Nöjesguidens Stockholmspris. Här berättar han om framgången, varför det tog tio år att avsluta Korparna och ger sina bästa lästips.
Din debut Korparna har fått strålande recensioner, nominerats till och belönats med flera priser och fått det största av alla inom svensk litteratur, Augustpriset. Hur hanterar du all framgång? Och framför allt: hur känns det?
- Det har ett drag av overklighet över sig, det får jag nog tillstå. Vardagen har ju sin gång även efter ett Augustpris, men att bli betraktad som författare och få en plats i den litterära offentligheten känns stort och betydelsefullt. Särskilt roligt är det att en bok som är så långsam och innehåller så mycket natur verkligen når ut och får möta sina läsare. Att hantera framgången? Det är inte svårt att bli överöst med kärlek när det inte krävs någon motprestation. Ibland tänker jag att jag inte har gjort mig förtjänt av framgången, men stundtals har jag kunnat känna mig både stolt och litet euforisk.
Berätta lite om Korparna och hur du fick idén till boken!
- Den skildrar en familj som kämpar för sin överlevnad på ett litet jordbruk i Småland i slutet av 1970-talet. Berättaren Klas är tolv på det trettonde och längtar intensivt efter ett annat liv, han känner att han är född på fel plats och flyr till fåglarnas värld. Han blir också förälskad i Stockholmstjejen Veronika som kommer till byn. Fadern Agne personifierar den siste småbrukaren och bryts långsamt ner av olika yttre omständigheter och psykiska problem, kanske delvis beroende på att han inte lyckats stå emot traditionens makt utan övertagit gården mot sin vilja. Naturskildringen har en framträdande plats i romanen, som annars framför allt behandlar barnets utsatthet och ensamhet i skuggan av psykisk sjukdom.
Någon idé till boken har jag aldrig haft, det var nog det som var problemet. Texten har vuxit fram ur kaos och inre nödvändighet. När berättelsen så småningom började ta form tyckte jag att det var viktigt att ge ganska stort utrymme åt jordbrukets vardagliga sysslor, eftersom jag råkar tillhöra den sista generationen som växte upp i en sådan miljö. I dag är lantbrukarna mer företagare än bönder. Att fåglarna fick så stor plats blev naturligt eftersom mitt eget fågelintresse väcktes i samband med att jag började skriva boken.
Stämmer det att det tog tio år att skriva Korparna? Varför tog det så lång tid?
- Jag hade skrivit mycket tidigare men bara journalistiskt och akademiskt och hade svårt att hitta min litterära röst. Som yngre var jag också för nervös för att läsa, vilket bidrog till ett sent litterärt uppvaknande. Under arbetet med Korparna sökte jag länge efter mitt eget språk och visste dessutom inte riktigt vilken historia jag ville berätta. Jag började mer dokumentärt men lät sedan berättelsen ta mig i sitt våld, tillät mig själv att ljuga, dramatisera och hålla på. Att det tog så lång tid berodde också på att jag måste läsa in mig på sådant som den svenska fågelfaunan och dåtidens jordbruk, sedvänjor och folktro.
Har du fått respons från läsare som gjort stort intryck på dig? Berätta!
- Några har kommit fram och spänt blicken i mig och sagt att de blivit skakade av läsningen, andra har gråtande bett att få trycka min hand. Det är starka upplevelser för en debutant. Ulf Erikssons recension i Göteborgs-Posten gjorde också starkt intryck på mig.
Hur kändes det att debutera som författare?
- Som att på fjärilars vis få genomgå fullständig förvandling och äntligen "bli" den person jag innerst inne varit i så många år. Det positiva mottagandet gjorde kanske också sitt till. Plötsligt fick mitt liv större mening. Jag kan gå rakryggad genom stan och behöver inte längre vara lika rädd för att dö.
Hur var ditt första möte med bokbranschen?
- Vet inte. Jag har svårt att relatera till ord som "bokbranschen".
Vad gör du när du inte skriver?
- Tänker på sex och döden. Längtar efter mer skrivtid. Hoppas på sommargyllingen. Drömmer om Andamanerna.
Vilka är dina bästa lästips just nu?
- Kjell Askildsens noveller, Folke Dahlbergs landskapsböcker, Pär Lagerkvists prosa, Ann Jäderlunds dikter. Och Tarjei Vesaas' Fåglarna. Alltid den.
Vad krävs för att en fri människa ska ägna åttatusen timmar åt en text som kanske aldrig kommer att ges ut eller bli läst?
- Överdriven självupptagenhet, misslyckad psykoanalys, språklig besatthet och minimala materiella och gastronomiska anspråk. Därutöver kanske revanschlystnad, äregirighet, skuldkänslor, inlevelseförmåga och dödsskräck i lämpliga doser.
|
