Matti Larsson och Lasse Wierup är journalister och har bevakat svensk brottslighet i Sverige sedan tidigt 1990-tal. 2007 kom de ut med reportageboken Svensk Maffia -en kartläggning av de kriminella gängen. Boken blev en succé. Nu är de tillbaka med uppföljaren Svensk -maffia fortsättningen, som även den har fått ett varmt mottagande. "Kusligare och mer spännande än vilken thriller som helst" skriver Dagens Nyheter.
Ni är pocketaktuella med Svensk Maffia – fortsättningen. Berätta om boken!
Den handlar om vad som hände i den växande kriminella gängvärlden mellan 2007 och 2010. Fler och fler grupperingar etablerades, många av dem hamnade i konflikter, uppgörelser inträffade och rättsväsendet lyckades bara ibland att klara upp brotten. Allt fler vanliga människor kom också i kläm genom utpressning och hot. I boken ägnar vi dessutom uppmärksamhet åt de många andra, utöver gärningsmän och brottsoffer, som påverkas av utvecklingen. Föräldrar som kämpar för att deras söner ska bryta med gänglivet för till exempel en väldigt tuff kamp.
Varför är er bok viktig?
Den handlar om ett samhällsproblem som Sverige ännu inte lyckats få bukt med och som därför bör uppmärksammas.
Förhoppningsvis kan boken också avskräcka unga killar från att söka sig till gängvärlden, en värld där det finns väldigt få vinnare.
Vilka vill läsa om maffia?
Unga och gamla, män och kvinnor. När vi nyligen mötte våra läsare på Bokmässan i Göteborg slogs vi av hur bred läsekretsen är.
Vad krävs av er som journalister i den här typen av researcharbete? Skulle en kvinna kunna göra samma sak?
Nyfikenhet, envishet, förmåga att kunna zooma in och ut mellan detaljer och större sammanhang plus en viss arkivarietalang. Det är många handlingar som vi har gått igenom och systematiserat. Självklart skulle en kvinna kunna göra jobbet, förmodligen skulle hon dessutom se intressanta saker som vi missat på grund av att vi har samma kön som gängmedlemmarna.
Hur stor är maffiaverksamheten i Sverige jämfört med övriga Europa?
Man kan säga att den har ökat snabbt från en låg nivå. Fram till i slutet av 1980-talet fanns det egentligen organiserad brottslighet i Sverige. Sen kraschade fastighetsbranschen och det uppstod en marknad för indrivare, pengatransporterna avreglerades och det blev lättare att råna värdetransporter, kriget på Balkan fick Europa att svämma över av vapen och amerikanska frenchiseorganisationer som Hells Angels och Bandidos visade unga kriminella fördelarna med att bygga upp ett våldskapital och agera i grupp. Sammantaget har detta förändrat landskapet på ett sätt som inneburit tuffa utmaningar för polisen och andra myndigheter. Men det är klart att det är långt kvar till Italien och andra länder med månghundraårig maffiakultur.
Är ni rädda?
Nej, men inte heller dumdristiga. Det är klart att en del känner sig trampade på tårna när man skriver att deras gäng inte är så tufft och starkt som de själva vill påskina.
Vad har ni fått för respons från läsarna? Någon som gjort extra stort intryck?
Det som berör en mest är att prata med människor som själva blivit utsatta för gängens brottslighet. Och, som sagt, att prata med föräldrar som inget hellre vill än att deras barn ska lämna gänget och kriminaliteten.
Var är ni aktuella härnäst? Någon ny bok på gång?
Vi bollar med ett par olika idéer, inget är ännu bestämt. Och så jobbar vi parallellt som förläggare på nystartade Reporto Förlag.
//Elisabeth Hernqvist
|
