Intervju med Maria Sveland

Du är pocketaktuell med Att springa. Kan du berätta om boken?
Det är både en kärleksberättelse om vänskapen mellan trettonåringarna Emma och Julia och deras väldigt olika mammor, Gisela som luktar rengöringsmedel och parfym och Emmas mamma Annika som har en förkärlek för cigaretter och rödvin. Men det är också en mörk skildring av mötet med vuxenvärlden och sexualiteten som kommer in som en käftsmäll i många flickor och kvinnors liv.

Ganska snart står det klart att Julia bär på en hemlighet hon inte ens kan berätta för Emma.

Stundtals liknar den nästan en thriller ser jag nu efteråt, samtidigt som jag ville skriva en hyllning till vänskapen och den otroliga styrka och kärlek som kan finnas mellan två vänner. Så det är både en väldigt mörk berättelse men med mycket kärlek och ömhet mitt i allt det svarta.

Hur fick du idén till boken?
Jag hade en bild i huvudet av en skogsväg och två flickor. Plötsligt dyker det upp en man längre bort som blottar sig för dem när de kommer närmare. Det blev mannen med rabarbersvajet i boken vars uppdykande är startskottet för resten av händelserna som Emma och Julia är med om. Utifrån den bilden växte berättelsen fram. Men jag visste redan innan att jag ville skriva något om det magiska gränslandet mellan barndom och vuxenvärld, den tid i livet som är så schizofrent att du nästan leker med barbie ena dagen och förlorar oskulden nästa dag. Du är både extremt omnipotent samtidigt som du är väldigt utsatt.

Har du fått respons från läsare som har gjort ett stort intryck på dig? Berätta!
Ja det är många som hört av sig och berättat att de känt igen sig i den där förälskelseliknande vänskapen mellan Julia och Emma. Många har också hört av sig och vittnat om egna erfarenheter av övergrepp som barn och hur vuxenvärlden svikit och inte velat se eller lyssna. En kvinna skrev att det tagit henne femtio år att våga berätta om det hon utsattes för som tolvåring. Sånt gör mig heligt förbannad och frustrerad. Vi har ett rättssystem som systematiskt sviker utsatta barn. Mindre än 5 procent av alla polisanmälda fall av sexuella övergrepp på barn leder till åtal. Och de flesta fallen förblir svåra hemligheter som de här barnen får bära på själva. Vi måste våga se, vi måste våga lyssna, även om det gör ont och något vi helst önskade inte existerade. Så länge vi blundar för det här sviker vi barnen.

Har du någon förebild bland författare? Någon du inspireras av.
Jag har många förebilder, det finns så många fantastiska författare. Joyce Carol Oates är en av dem. Hon vågar skriva om det svartaste svarta och gör det otroligt skickligt och berörande. Jag tycker också mycket om mina generationskamrater Katarina Wennstam och Mian Lodalen, Sara Stridsberg, Beate Grimsrud med flera. Sen läser jag mycket Alice Munroe och så har jag en gammal förälskelse sedan elvaårsåldern i Stephen Kings skräckromaner.

Vad gör du när du inte skriver?
Då passar jag på att vara med barnen och mina vänner och så försöker jag dansa, springa och simma så mycket som möjligt. Jag har märkt att jag blir en gladare människa ju mer jag rör på mig. Tusen gånger bättre och effektivare än antidepressiva piller. Och så tycker jag om att brygga en kanna te och krypa upp i fåtöljen och sträckläsa i timmar.

Vad är dina bästa lästips just nu?
Just nu har jag avslutat Märta Tikkanens "Emma och Uno -Visst var det kärlek" som jag tyckte mycket om. Och så är jag nyfiken på Maj Gull Axelssons nya bok "Moderspassion".


Vad är du aktuell med just nu? Någon ny bok på gång?
Förutom antologin "Happy Happy -en bok om skilsmässa" (Atlas förlag) som just kommit ut och som jag varit redaktör för tillsammans med Katarina Wennstam, så skriver jag på min tredje roman som jag hoppas kommer ut nästa höst. Den är ett familjedrama som handlar om tre syskon och deras miserabla pappa som försvinner under mystiska omständigheter till Transsylvanien.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?
Massor av saker; en rättvisare värld utan krig och fattigdom, att någon som jag tycker om ska komma hem och laga kvällsmaten, Åsa Grennvalls korsstygnbroderade armband med texten "Kulturmarxist", en resa till Memphis och Graceland, ett besök på Dollywood, ryska blinier och champagne, att dansa hela natten.