Anders Fager berättar om Svenska kulter

Berätta lite om din bok och varför du skrev den. Svenska Kulter är en samling skräckhistorier. Dom utspelas i svensk nutid och innehåller inga charmigt deprimerade vampyrer. Däremot är det fullt av tentakler, galna konstnärer och våldsbenägna tonårsflickor. Förhoppningen är att folk ska samtidigt skrämmas och fascineras av historierna. Att de ska vilja titta bort, men ändå inte. Jag försöker att skriva på blodigt (hahahaha) alvar, utan satir eller samhällskommentar och jag tror att det är lättare att skriva just skräck i novellform därför att man lättare kan hålla läsaren fångad i en kortare text. Varför jag skrev den? Det har jag ingen aning om. Får frågan ganska ofta så jag måste nog ta och tänka ut ett bra och djuplodande svar. Hur ser din arbetsplats ut? Vad behöver du för att kunna sätta igång att skriva? Berätta! Jag borde kanske sitta på natten i ett tornrum och skratta hysteriskt. Men nej... Jag sitter hemma och skriver. Inget märkvärdigt. Dator och bord och så. Har inte gjort det här länge nog för att ha en bestämd uppfattning om var jag kan skriva och inte. Fast det kanske man ska ha? Kommer du med någon ny spännande bok framöver? I vår kommer vad som skulle bli andra och tredje Svenska Kulter-böckerna ut på Wahlström & Widstrand, nu i en enda volym, tillsammans med Svenska Kulter. De två böckerna heter Artöverskridande Förbindelser och Du Kan Inte Leva och hela paketet heter Samlade Svenska Kulter. Det blir mer tentakelmys i samma stil. Förhoppningsvis lika spännande. Vilken är din favoritförfattare? Det är här jag avslöjar att jag inte läser så himla mycket. Faktiskt. Är en stor beundrare av Raymond Chandler. Det finns en fantastisk blandning av humor, empati och stil i det han skriver. Kanske är det en stil som funkar mest på medelålders män som tycker att dom är sådär lite klädsamt cyniska, men jag går på den. Författare som har inspirerat dig? William Gibson, Lou Reed, James Ellroy, Kurt Vonnegut, Patti Smith, Allan Moore, Clive Barker, Joss Whedon och John LeCarré. Neil Gaiman borde givetvis ha ett nobelpris. För sina serier. Inte romanerna. Vilken är din första starka läsupplevelse? Absolut ingen aning. Mupparna på TV var en livsutvidgande upplevelse i det DDR-gråa sjuttiotalet, men det är ju ingen bok, nej. Finns det någon bok som du kan tänka dig att ge i present till vem som helst oavsett boksmak – som passar alla? Finns det en sån bok? Det finns saker jag kan tycka är så bra att jag springer omkring och känner att jag måste predika om den för alla jag möter, men tja? Vem är jag att säga åt hela världen att läsa en viss bok? Är det något som du skulle vilja ändra i din bok – så här i efterhand? Faktiskt inte. Hade möjligheten att styra upp ett par kontinuitetsfel när vi gjorde i ordning texten för Månpocket, men det var nog allt. Tror dessutom att man måste kunna släppa sitt verk och gå vidare. Annars så fastnar man i någon slags ändlöst reviderande. Har du fått respons från läsare som har gjort ett stort intryck på dig? Det är väldigt roligt varje gång någon säger att han eller hon uppskattar det man skriver. Är fortfarande grön nog i det här yrket för att bli genuint glad. Varje gång. Och med tanke på vad jag skriver så kanske det inte är helt positivt med allt för devota beundrare. Jag undrar om skräckförfattare får konstigare fans än exempelvis poeter. Vad skulle du kalla den genre som du skriver i? Tentakelsexsplatter? Har ingen aning, faktiskt. Någon slags modern skräck eller saga. Tror att genre-beteckningar lätt blir en hämsko. Var kommer din inspiration, dina nästan groteska historier ifrån?Ofta börjar historierna med någon ganska enkel idé. "Tänk om..." Och sen är det bara att skruva det vidare. Det handlar nog mycket om hur man vill se verkligheten. Jag gillar overkliga groteskerier och skulle inte kunna skriva en deckare om man så hotade mig med vapen. Minsta felsteg och Martin Beck skulle bli monstermat. Har du alltid haft den här typen av fantasier – och vad gjorde du med dem innan du började skriva böcker? "Den här typen av fantasier" låter nästan lite erotiskt. "Jag visste länge att det var något fel på mig. Att det bara var jag som gillade tentakler. Sen en dag..." Har faktiskt ingen aning om hur jag ska svara på den frågan. Har folk som skriver romaner där de gör upp med sina mammor haft såna fantasier länge? Och vad skriver de om när de skrivit sin uppgörelsebok? Livsmotto eller visdomsord som du vill dela med dig av?Lyssna inte på författare som predikar.

se fler nyheter »»